Julbudskap från Ärkebiskop Gabriel av Komana, Ekumeniske Patriarkens Exark

”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, ja, över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart” (Jes. 9:1)

Nu har Jultiden kommit igen och det är ljusets tid, frälsningens tid ! Därför har jag glädjen att få önska er alla att Herrens frid skall ta sin boning i våra hjärtan !

”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden till människorna ett gott behag !”

Det är nu mer än 2000 år sedan ljuset från Jesajas profetia, kom mittibland människorna för att ge dem ett nytt hop. Sedan dess jublar och säger vi varje år Kristus, världens ljus. Hur märks Inkarnationens mysterium i vårt liv ? Sker någon förändring i våra hjärtan när vi upplever denna manifestation av Herrens barmhärtighet och medlidande ? Slutligen, har vårt liv på riktigt blivit förnyat genom det ”stilla ljuset från Faderns härlighet” (Vespers hymn).

Släpper vi varje år in Ljuset i oss så att ljuset fördriver vårt mörker ? Ty detta är meningen med Kristi ankomst på jorden : att var och en av oss skall bli innerligt tröstade och ta emot glädje i sitt hjärta, oavsett i vilken situation han befinner sig i !

Ja, vi vet att det finns mörker i oss ! Det får sin näring av våra brister, av våra fel, av vår fattigdom... Men det är viktigt för oss att vi inte glömmer att Herrens Jesu Kristi ankomst bland oss var Guds kärleks ankomst som kommer för att bota oss, för att med barmhärtighet binda om våra sår, och inte för att döma, straffa eller förkasta oss.

Därför måste vi vara glada i våra hjärtan : eftersom Guds levande ljus låter os se vårt inre tillstånd så som det är ; så att vi får veta sanningen om oss själva. Och när vi känner Kristi kärlek så är vi inte längre rädda för att bekänna att, ja, vi är fattiga och eländiga, eller att Gud ser vårt elände !

Liksom solen kastar sitt ljus över hela världen och jagar bort mörkret, så upplyser Jesus varje människans hjärta och driver bort mörkrets skuggor.

Men detta brukar ske långsamt, inte av sig själv, inte på en gång. Det visar sig ofta att vi förblir slutna, okänsliga för Guds nåd ; vi får den gratis men vi förlorar den fort. Men vår Gud är tålmodig. Han står högt på höjden och väntar på oss så som den kärleksfulle Fadern väntade på den Förlorade sonen. Kristus är en kompass för vårt hop och Han upplyser våra vägar som en strålande lykta vars källa är Kärleken. Då kommer Ljuset och Friden till oss, och Livet omsluter hela vårt väsen.

Varje år kallar Kyrkan oss genom sin förkunnelse uppdrag att återuppleva detta heliga mysterium, så att vi så småningom skall kunna ta emot Honom som har sagt : Jag är världens ljus !

Låt oss därför tillsammans med herdarna och de visa männen glädja oss och säga : ”Kom Låt oss tillbedja och nedfalla inför Kristus” (Heliga Liturgins Lilla intåg).

Jag omfamnar er, mina bröder och systrar, och bekräftar en gång till min kärlek till er. Kristus är född på jorden, låt oss jubla ! Amen.

Paris, Hl Alexander av Neva katedral
 Jul 2009

† Ärkebiskop Gabriel av Komana, Ekumeniske Patriarkens Exark

Retour haut de page
SPIP