PÅSKBUDSKAP FRÅN H.H. Ärkebiskop Gabriel, den Ekumeniska Patriarkens Exark

Kära bröder och systrar,

Kristus är uppstånden!

Det är med detta vackra utrop som jag har glädjen att tillkännaghe för er Vår Herres Jesu Kristi heliga uppståndelse. Denna goda nyhet räcker jag er, liksom jag i början av Påskgudstjänsten i vår katedral räckte er Påskens heliga ljus: i ett enda ögonblick skingrades mörkret för att ge rum åt detta märkvärdiga sken, som inte endast spred sig i katedralens skepp utan även i vars och ens hjärta på denna Herrens dag, då en "outsäglig glädje, fylld av härlighet" sänkte sig ned över oss, glädjen över Kristi seger över mörkret, förgängligheten och döden.

Må er glädje vara fullkomlig denna Uppståndelsens dag!

Vilken är då innebörden av denna erfarenhet av Uppståndelsen hos var och en av oss? Det är Guds frälsning som kommer till oss och i oss skapar en ny värld. Relationen med Skaparen, som Adam hade förlorat, återskänks oss genom en kärlekens handling av vår Herre och Gud.

Det är av denna anledning som vår glädje bör vara stor idag, eftersom vi genom Kristi uppståndelse vet, att synden inte längre har oss i sitt grepp: i vilket tillstånd av svaghet vi än befinner oss, vet vi att det räcker att vända sig till Gud för att erfara att de armar han sträckte ut på korset på Golgata nu omsluter oss i en kärlek som vi endast med vårt förnuft inte kan fatta.Vi står inte längre under Lagen, som medför ett straff som enda terapi för allt mänskligt tillkortakommande. Vi är idag arvtagare till Guds kärlek, i vilken Barmhärtigheten och Rättvisan har förenat sig: "Frälsarens svala hand läggs på vår panna som hettar av våra brister", en gudomlig balsam kommer för att lindra och hela vårt skadade hjärtas smärtande sår!

Detta Guds medlidande med oss tillåter oss att leva vårt dagliga liv i en helt förnyad version: hädanefter skall vi inte längre söka efter att bara existera, utan att vara! Jag vill med detta säga er att vi kan och vi bör överge allt slags liv som endast är en dålig kopia av kärleken för att i stället genom nåd fullända oss i att förverkliga vårt väsens framåtskridande. På så sätt förverkligas de Heliga fädernas ordspråk: "Gud blev människa för att människan skulle bli Gud", d.v.s. att Kristus har sänkt sig ned ända till vår existens svaghet för att föra oss till Varats fullhet! Det är i detta vår Skapares kärlek består, det är så vi kan dra fördel av Jesu Kristi död och uppståndelse! "På samma sätt som synden härskade och förde till döden, skall därför nåden härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre." (Rom 5:21)

Vilka storslagna följder detta innebär för oss! Hädanefter är vi inte längre reducerade till att iaktta en moral som är frukten av sociologiska regler, visserligen nödvändiga men ack så otillräckliga, vilka ofta utgör ett område för frestelsernas bekvämlighet: vi är kallade att leva, att låta det andliga livet flyta fram i oss, vilket inte är något annat än ett liv i Gud. På så sätt mottar vi Herrens dynamiska skaparkraft, i vilken vi är kallade att vara delaktiga! Vi var döda, nu har vi uppstått!

Detta faktum, denna glädje skulle jag vilja dela med er alla, i den kärlek jag hyser till er. Jag skulle vilja uppmuntra er att leva i denna gudomliga gemenskap, d.v.s. låta hela er varelse få näring av och byggas upp i förvärvandet av Herrens uppståndelses nåd, genom att motta Hans barmhärtiga kärlek! Det är så som vi inte längre är fjättrade av våra svagheter, utan förbundna med Kristus, genom frihetens oförstörbara band som håller oss uppe i ljuset från den uppståndne Herren. Var och en av oss som känner denna outsägliga erfarenhet och är medveten om sitt existentiella band med hela mänskligheten kommer således att genom ödmjukt utövande av kärlek dra med sig varje människa på denna jord mot Frälsningen!

Denna välsignade dag för Kristi uppståndelse sänder jag er detta budskap av tillit och hopp som gavs av Herren själv till myrrhabärerskorna och genom dem till alla lärjungar: "Var inte rädda! (Matt 28:10)" Ja, var inte rädda! Var inte rädda för livet! Livet har en oändlig skönhet, ty det är ett återsken av Guds outsägliga skönhet, det är en avbild av den ikon i vilken vi begrundar den segrande Kristus som fattar våra fallna förfäder, Adam och Eva, vid handen och drar dem upp ur helvetet - det handlar även om vårt helvete! - för att skänka dem det Liv som blir deras och vårt liv. Ty "detta är vad han själv lovade oss: det eviga livet. (1 Joh 2:25).

Kristus är uppstånden! - Han är sannerligen uppstånden!

Alexander Nevskijkatedralen den 14/27 april 2008

+ Gabriel, Ärkebiskop av Komana,
den Ekumeniske Patriarkens Exark

Retour haut de page
SPIP